Men det är idag nästsista dag för Britt-Marie Hanssons utställning så skam den som ger sig. Väl inte är det en skön tröst för vedermödorna att mötas av denna praktfulla utställning, en rik belöning för ens envishet.
Att komma in från en ganska stökig, småregnig lördag med demonstration mot Västlänken upp mot Götaplatsen och hela innerstan full av nollningar av nya studenter kändes det som en lisa att mötas av Britt-Marie Hanssons underbara gobelänger, många bilder i nästan monokrom minimalism fyllda av sitt mörka ljus i dessa strålande ljusa lokaler.
Britt-Marie Hansson har alltid varit en favorit, dels för hennes enastående hantverksskicklighet som på inga villkor gör avkall på kvaliteten, dels för hennes magiska bildvärld där hon med enkla gester öppnar upp rymder av skönhet.
Hennes egna ord:
"Universum - jordklotet -landskapet - byn - en plats att vara på -en stol att vila på..........mina bilder är vävda i ull och lin och ofta i starka färger."
Bildvävarna är ibland mycket stora och ibland små. Det är solitärer som intar sitt utrymme med pondus och självklarhet, däremellan småbilder.
Här finns också serier som samverkar, förstärker och understryker varandra.
Den vackra gula dyptyken Dagbok har tydliga organiska bildelement. Det finns mycket av japansk elegans och asiatisk estetik i denna bild, liksom i många andra.
Som rymdberättelser, stjärnfall, meteoriter, säregna stjärntecken tar oss denna triptyk ut i världsaltet, en resa på Aniara genom rymd och tid.
I denna abstraherade bild, Stolen, är det en stilla väntan i natten, en månskensmeditation. Allt är i balans, allt är i harmoni, rymdljus, mänskligt ljus i förening.
Eller är det en väntan på den totala förmörkelsen i annalkande, det svarta klotet som ovillkorligen kommer att skymma allt ljus och släcka världen?
En serie av tio bildvävar med titlarna: Oas, Dolt I, Röd oas, Fasad, Möte, Röd sol, Grön oas I, Trappan, Dolt II och grön oas II blir en glad, energiska avslutning. Här ser man gobelängteknikens makalösa förmåga att skildra subtila övergångar, där tekniken i en skicklig vävares händer lyckas få ullgarnet att uppföra sig som en akvarell.
Det är behärskad långsamhet i motsats till vattenfärgens snabba oberäknelighet, det är tråd för tråd, det är subtila färgblandningar, garnets lyster, återhållna gester och teknik på högsta nivå som allt tillsammans skapar bilder av sällsynt skönhet och spänning.
Vackert hängt låter utställningen verken samtala tvärs över rummet, det ljusa som slukas av det dunkla - och tvärtom. Stort och smått som balanserar varandra, färg och monokromt mörker bejakar varandra.
Utan det ena, inte det andra.
Avstånd och närhet förenas, som ofta men inte alltid i textila verk. I detaljerna finns tekniska förklaringar, i helheten finns magin och mystiken, i avståndet finns sammanhanget.
Var och en bjuds in på en resa i yttre och inre rymder där var och en får ta sig på egna stigar in i berättelserna.
Läs gärna mer om Britt-Marie Hansson här, bl a om hennes fantastiska utsmyckning av Göteborgs Opera, utfört 1992-94, 35 vävar, tillsammans 70 kvm. Ingen som besökt operan lär ha undgått att lägga märka till dem!
Utställningens sista dag är i morgon, söndag den 10:e september. Lycka till med porten!
