Låt tusen tyger blomma

Den pågår just nu, Lapphexornas jubileumsutställning.

I trettio år har föreningen funnits, i trettio år har det sytts och skarvats och klippts i färggranna tyger och skapats fantastiska lapptäcken och lapptäcksarbeten i alla möjliga former.

Föreningen grundades 1987 av Åsa Wettre. Ett lagom stort antal entusiaster har vuxit till en samling av 250 medlemmar.

I lokalen vid Prästgårdsängen träffas medlemmarna regelbundet för alla möjliga arrangemang och för att sy tillsammans och visa sina verk för varandra.

För att fira jubiléet kommer det att visas verk ur deras rika skatt inte bara här på Blå stället utan också på stadsbiblioteket och Folkuniversitetets fönster på Första Långgatan lite längre fram.

Lappteknik är en folklig konstform som funnits i lång tid. En teknik där man från början tog tillvara och återanvände minsta lilla tygbit, en nödvändighet bland världens fattigare befolkning i alla tider och i alla kulturer.

Även om sättet att tillvarata finns i alla kulturer och har sitt ursprung så långt tillbaka som i Yindynastin i Kina samtidigt som det uppstod i gamla Egypten, så förknippas mycket av lapptekniken med 1800-talets amerikanska immigranter, utvandrare från t ex Holland, England, Spanien, Tyskland, Sverige, som slog sig ner i det nya landet och i nödtorft och umbärnanden skapade sin egen intrikata skönhet i sina täcken.

Patchwork, Quilts - så småningom insåg man att detta förbisedda skapande var något vackert och intressant, ett hantverkligt arv att känna stolthet över. De olika traditionella teknikerna har allt eftersom intresset ökat för konstformen inspirerat svenska utövare, liksom intresset för gamla inhemska lapptäcken väcktes, inte minst tack vara Åsa Wettres böcker, Gamla svenska lapptäcken och Spår av liv, samt hennes utställningar med lapptäcken som turnerat världen runt.

Att sy stora lapptäcken tar tid, men det är roligt, det är ofta en utmaning som kräver kunnande, tålamod och noggrannhet. Mönster och tekniker är ett ymmighetshorn av inspiration. Kombinationen av tradition och förnyelse ger ständigt nya infallsvinklar och uppslag.

På utställningen här samsas många traditionella mönster och variationer av dessa mönster med nyare och friare sätt att uttrycka sig.

Tyget finns alltid där som utgångspunkt, som glädjekälla och inspiration, tygens oändliga mönsterrikedom och alla dessa färger ger outtömliga möjligheter. Det som en gång har varit slitna bomulls- och yllerester för värdefulla at slänga har nu ofta ersatts av nyinköpta tyger. Det kommerciella utbudet av lapptäckstyger är stort nästintill obegränsat.

Här möts man således av färg-och mönsterglädje, på väggar och i taket hänger stora verk, många timmars hantverk och flit har lagts ned i dessa verk.

Här finns allt, från handsömnaden till de avancerade specialsymaskiner, redskap för quiltningen. Här finns också mindre verk som inte är lapptäcken utan bildberättelser.

En liten kavalkad:

Här är den traditionella sexkantkompositionen, (hexagonen) som också givit föreningen dess namn i de vackra täckena som finns till utlottning, här finns stjärnmönster och hjärtan:

Fantasifönster av Marita Backsten

Hjärttäcke, Anneli Hancock

Hjärttäcke, detalj

Ett annat traditionellt mönster: en typisk lek med perspektivet, här i kombination med ett fotografiskt föreställande tyg i detta vintriga fönster:

Vinterfönster, Veronica C Holm

Modern Kvilt, Veronica C Holm

En sommardag i Gråbo av Anita Fors

Några verk är små, inte lapptäcken utan bilder:

Som dessa stolar, minimalistiska i sitt uttryck med kantastygn som ger den typiska vattrade effekten.
(Charlotte Olausson)

Liksom Mrs Bates i öknen av Alou Karlgren och Skogsbrand av Paricia van Walree Visser