Sommarens textila salong i Landskrona

I Landskrona finns en mycket vacker konsthall, inbäddad i en grönskande park fullt av skulpturer, alldeles vid Citadellet.

Konsthallen är ritad av Sten Samuelsson och Fritz Jaenecke och hallen invigdes 1963 till Landskronas 550 års jubileum. Skånes vackraste sägs det vara, på konsthallens hemsida.

Sedan ett antal år anordnas varje sommar jurybedömda salonger med olika teman. I år blev det textilt. Man vände sig med en offentlig inbjudan till professionella konstnärer som arbetar med det textila materialet.

Det kom in totalt 106 ansökningar från hela landet. Jag hade förmånen att få sitta med i juryn, så om jag nu då och då påpekar, att det blev en mycket fin utställning så är det inte för att skryta med den egna insatsen. Den andra konstnären var Karin Olu Lindgård från KKV i Malmö och så Landskrona museums chef, Elisabeth Arvidsson.

Juryarbete är som det är. Man har det material man får in att utgå ifrån och utmaningen blir då, att få till det så bra det bara går.

Det var ett styvt arbete att banta ner ansökningarna till ungefär hälften. Svårt och intressant och roligt. Vårt mål var hög konstnärlighet och mångfald i uttrycket. Så tänkte i alla fall jag.

Och det är väl just bredden i utställningen som jag själv upplever som intressant. Jag hann besöka utställningen tre gånger, en gång själv och två gångar med min kursdeltagare i fritt broderi på Fridhems folkhögskola i Svalöv, som fick sig ett välförtjänt studiebesök. Och varje gång tyckte jag om det jag såg.

Det mesta, i alla fall.

Det visas trots allt 76 verk av totalt 46 konstnärer.

Att hänga utställningen så här proffsigt och fint  har definitivt inte varit något lätt arbete. Inte bara att få så många olika verk att samsas och komplettera varandra, själva utställningshallen med sina ytterväggar av glas och med bara tre fasta väggar ställer också till det.

Med hjälp av ett skärmsystem löser man problemet utan att det känns störande eller oroligt.

Vad är det då man får se?
Till exempel att textilkonst fortfarande är en kvinnlig angelägenheten märks alltför tydligt av att inte en enda manlig textilkonstnär skickade in material.

Och det är inte bara männen som saknas, för männen finns därute, det vet jag. Även många välrenomerade och viktiga kvinnliga konstnärerna finns tyvärr inte representerade. Men det är så det är. I stället finns kända och mer okända namn i en intressant blandning.

Utställningslistan är föredömligt pedagogisk med konstnärens namn, verkens titel, teknik, tillblivningsår och pris samt en bild på varje verk. Om man ska krångla till det skulle det ha varit intressant att få ta del av konstnärernas ålder, för att se just fördelningen av yngre och äldre.

Det första man möts av som drar blicken till sig och leder in i utställningen är Cecilia Hjälms"Fem på en resa, en berättelse i 18 delar", svarta korsstygn på olikfärgade botten, hängda i en rytmisk spännande följd.







Varje lilla bild ger på ett både humoristisk och underfundig vis inblick i en säregen värld av lek och allvar, minne, modernitet och svunnen tid, det mycket nära och det långt ifrån undflyende.

Som en total motsats hänger Kira Malmstens"Tre silverskal", tredimensionella vävar i rostfritt och koppar. Kokonger, växter eller lämningar efter insekter, speglar de sig i den solbelysta fönsterväggen.


Åter igen på andra sidan återfinner jag Mia Olssons vackra "Krusning", av infärgad sisal. Mia har jag skrivit om när hon ställde ut på Gbgs Konstförening häromsistens. Det kan du läsa här.



Bredvid hänger tre minimalistiska, inte särskilt stora broderier med sytråd av Anna Nordin. "Kontemplation, III, IV och V. Dessa verk skapade ganska mycket debatt vad gäller priser i en av mina kursgrupper.  I listan vi hade stod 25 000:- per styck. Väldigt, väldigt mycket, tyckte de flesta.

Och självklart  hamnade vi i en diskussion om konstnärens rätt att sätta de priser de vill.

Sen visade det sig, att det stod fel i listan. 2500:-skulle det vara. Vilket störtdyk från höga höjder. Men en intressant diskussion blev det.




Något mina broderande kursare direkt föll för var Majlis Agebecks nästintill förandligade broderier på transparent polyesterarganza, "Våren" och Hösten"




Ganska stora verk, monterade fritt bakom plexiskivor som speglade allt som kom i dess väg. Svåra att fotografera.

Ett mycket kraftfullare och handfast intryck gör Matilda Dominiques"Provväv". Handvävda experiment med skalan av den traditionella våffelväven, en teknik man använder i handdukar för att strukturen ger bra sugegenskaper.

Utvecklingen " The Architecture of Threads" blir till en grandios installation.




Vid sidan av broderiet och väven finns förstås också textiltrycket och digitaltrycket representerad på utställningen. Som Magdalena Perers " Yozora - inverted", som är ett digitaltryck på sammet



Vid sidan av "Nattvinge" av Hanna Butler, en monoprint med etsning och screenprint på sammet.



Liksom Dyveke Zadigs"Tidshjul", ett textiltryck med inslag av slagmetall.


Ytterligare ett exempel på textiltryck: Katarina Kvists installation "Björkdunge".




Ett roligt och annorlunda verk är Rita Vindes tre stora rundlar, collage gjorda med "traditionella" plastmattor med hög igenkänningsfaktor.



Titlarna är magnifika: "Min kompis dotter kan räkna ut varför morötter får sin färg", "Slukhålet lycklig" och "Kvinnan som står och skriker vid bord".

Dessa tre verk hade jag gärna hängt ut i det offentliga rummet, då det begav sig, när jag fortfarande höll på med det, hängde ut konst på arbetsplatser. de hade verkligen gjort sig, i rätt sammanhang.

Ett par andra broderier: en liten bild av Elisabeth Kalvenes Skallsjö: ""Panteistisk chimär"


Och så Karin A Frendbergs stora broderi utan titel men med ett enastående intrikat och spännande innehåll:



Här har vi två helt olika broderiuttryck och olika generationer. Karin A Frendbergär medlem i Nordic Textile Art och här på hennes sida kan du se fler av hennes spännande bilder.

Ett annat uttryck som synts lite varstans är den tuftade bilden som lämnat mattan bakom sig och klättrar frisk kring på väggarna i fria former. I Göteborg har vi välkände Oliosom gjort det till ett av sina uttryk, också Tina Frausin arbetar på likanande vis. Här är det Tina Olsson som visar två verk, "Väggsmycke nr 2" och Väggsmycke nr 1"




Nillo Berko arbetar intrikat och skickligt i stort format med teknik och material på ett sätt som brukar utmärka japanska textilkonstnärer:

Här hennes "Föränderliga rum" en maskinväv i multipla lager, experimentell space dye. Verket finns i tre exemplar.



Kiwa Saitoå sin sida är från Japan men bor och verkar i Sverige. Det är en spännande konstnär och hennes lilla inglasade "Gräsklippare" har något av dockskåpets förtjusande sagovärld över sig.


Imponerande i sin ihärdighet är hennes "Dagbok", ett projekt hon hållit i gång i flera år nu. Att varje dag brodera en anteckning, ett projekt som leder till enorma rullar tyg. I den moderna nätbaserade mellanmänskliga kommunikation känns detta gediget äkta. Nålen som ersätter gåspennan, lika tålamodsprövande omsorgsfullt och tidskrävande envist.





Att arbeta med det skrivna ordet i textil, speciellt inom broderiet, finns många exempel på just nu, ytterligare ett ser vi i Lena Bryngelssons "Prosvepa 1 Naturlärdom", Prosvepa 2 Fotspår" och Prosvepa 3 Cyrano".

Här har texten utförts på maskin och veporna kompletterats med virkade dukar och textiltryck.





Kirsten Hennixs"Belysning av kvinnors arbete och liv, nr 6, (Röda veckan) är ytterligare ett sätt att arbeta med textil. I ett sammanhang av politiskt ställningstagande och feministiskt engagemang är hennes ljuskrona med tamponger en pendang till den portugisiska konstnärens Joanna Vasconcelos 
"The bride", en maffig ljuskrona bestående av 25 000 tamponger.


En poetisk installation är Ingrid Nordahls"Dit så långt tanken sträcker", en spenslig repstege ut mot grönskan.




Precis mittemot möter oss det vild djurlivet i form av stickade djur, helt underbara och för mig nästan obegripligt, att det går att göra så. Ett lodjur, en uggla och lite malplacerad i sällskapet, en kameleont.

Titlarna: "Lodjuret", "Jag vakar över dig" och "Jag ska visa dig mina färger".

Allt är handstickade av Marie Sundberg.




Karin Meissner visar två färgmässigt återhållna, mycket stillsamma och inåtvända collage, prov på ytterligare en textil teknik.


En mera egen teknik är Kajsa Lindh som färgar in och viker tyg. Hon använder sig av screentryck i botten, och genom viktekniken skapas rytmiskt spännande bilder som osökt påminner mig om pralinformer.