Är du i stan i sommar (i Göteborg, alltså) - av en eller annan bra anledning - så är det inte helt fel att ta en tur till Botaniska trädgården. Den är alltid värt ett besök med sin praktfulla växtlighet. Men nu och fram till den 9 augusti ska du gå in i Växthusen.
För där ställer Sandra Magnusson ut sina virkligheter.
Det är så den heter: Parallella virkligheter.
Eller vad kan man egentligen göra med 23 000 meter garn.
"Djur som människa som insekt, alla bär vi ett universum inuti. Magiskt ich förunderligt lika varandras. Vi är alla gjorda av stjärnstoff och mer eller mindre garn vissa av oss..."
Sandras upptäcksresa i människans och djurens inre verkar aldrig ta slut. Ständigt nya organ att ta sig an, alltid nya intressanta djur att dissekera med virknålen.
Jag skrev om Sandra när hon ställde ut på Rydals museum, det går att läsa här.
Så jag ska mest uppmärksamma hennes utställning i Växthusen med en kavalkad bilder.
Växthusen lånar sig ypperligt till Sandras underfundiga virkade konst.
Högt upp underliga träds kronor flyger bredvingade fjärilar, som klippta ur sagoboken, i regnbågens färger.
I ett fönster med bred utsikt över botanisk yppighet möts svanen och flamingon. Oskyldigt hela framifrån medan de skolplanschpedagogiskt tydlighet visar de sina inre hemligheter på baksidan.
Mot ljuset i det stora glasade taket lyfter sig överdimensionerade myggliknande saker, i grenar sitter dinosaurieliknade fågelskelett.
Och visst flyter formerna flyter ibland ihop, verkliga växters förbryllade former, naturens egen bisarra leklynne och Sandras undersökande virkade verk.
Växternas utsökta färgklanger samsas och samspelar också väl med Sandras starka anslag.
Och visst är den hjärtvärmande övertygande, bältan med alla sina vackra knappar.
Överallt möts man av oanade nyinflyttade: småfåglar och andra flygfän, men också hjärtan utslitna och friflytande med hela sina anatomiska prakt fullt synlig.
Men det gäller att vara uppmärksam. En enda blick åt fel håll och du missar någonting skickligt placerat, undangömt i växtligheten.
Det verkar roligt att virka inre organ.
Tekniken passar så bra. Det finns en präktig sinnlighet i tilltaget, en tuff gränslöshet och infallsrikedom, att alltid hitta smarta lösningar.
Det känns så övertygande att jag nästan tror på att även jag är helt och hållet virkad inuti.
Och även människans organiska inre finns med också denna gång.
Hjärtat, lungor, ögat. Tallkottskörteln i sin fryntlighet dekorerad med riktiga kottar. Kan det gestaltas bättre?
Befruktningens planetariska under: glada virkade spermier, det jättestora ägget, som en vit planet. Virkad i vitt som en mormorsduk ute på egna äventyr. Transformerad.
Och visst är även bäckenbenen vackra: spetsvirkade, kritvita, ömtåliga och underbara?
Växthusen är redan en magisk plats med in exotiska växtlighet, sin pedagogiska prydlighet, sina olika klimatrum, där smått, smått och jättestort samsas och undret finns i alla skalor.
Sandras instuckna animalier förstärker magin och det måste vara en fröjd att gå och se utställningen tillsammans med barn. Att så lustfyllt förena lärandet med fantasin är exceptionellt.
Och som sagt: ibland så välgömda är de, virkligheterna, att man lätt missar en och annan om man råkar tittar fel.
Och när du ändå är i Botan, slink in på Floras rike och gå upp och se "Älskad, hatad, saknad", en utställning av Per -Olof Stolt. Som gjort fotografiska tolkningar med digital teknik av ett gammalt skolherbarium från 30-talet.
Även denna utställning pågår till den 9 augusti.
