Just nu och fram till den 13 mars kan man se Eva Best textila konst på Nääs konsthantverk.
Det är fascinerande verk, nästintill magiskt självlysande med sina intensiva färgställningar, där materialval och teknik kombineras innovativt frambesvärjar en stämning av suggestiv overklighet.
Eva Best är utbildad på Konstfack i Stockholm men har i alla år varit bosatt i Göteborg. Vi möttes redan på tidig 80-talet på gamla Konsthantverkshusets tid. Då som nu arbetade Eva mest med textiltryck, nyskapande mönster för metervaror samt laminerade brickor.
Dessa finns fortfarande med, även här på utställningen. Varje bricka är unika tygtryck som lamineras på björkfanér.
Brickorna är framställda på Formpress på Öland, ett företag som prioriterar kvalité och genuint hantverk och håller sig till enbart naturmaterial. Varje bricka är handgjort och genomgått tester för att garantera riskfritt användande.
I Evas produktion finns en nästan skarvfri övergång mellan den textila brukskonsten och textil som konstform, gärna som en del av det offentliga rummet. Ett möte mellan design, hantverk och det konstnärliga uttrycket.
Utställningen heter Fragment.
Fragment av vad?
Av ett mångårigt konstnärsskap, alltid undersökande, prövande, i framkant av teknik och det som är möjligt?
Eller fragment av en värld bortom vår vardag, ett poetiskt, mystiskt, meditativt tillstånd i tid och rum?
"Fruset landskap" heter den större installationen på golvet, där små koner i veckat, manipulerat tyg med spännande strukturer radar upp sig som eruptiva små vulkaner, sprakande, självlysande.
Som neonfärgade lyktgubbar i ett dunkelt, skogtjärnsmörkt hav.
Överjordiska, utomjordiska varelser som försöker att kommunicera med färg och lyster, glans. Manifestationer av ljusfenomen.
Det finns en skörhet, en viktlöshet där de tycks sväva över det reflekterande svarta, det påminner mig också om feklänningar, en magisk bal i natten.
Eller varför inte Mumindalens hattifnattar i grandiosa karnevalsdräkter, elektrifierade sagovarelser.
Det lekfulla hos Eva möts som sagt av det seriösa undersökande av materialets möjligheter, utforskandet av gränserna för det textila.
Hon har vi ett flertal tillfällen besökt Japan och fascinerats av landets fantastiska förmåga att fruktbart kombinera tradition med förnyelse, hantverk med nytänkande, bundna, mångtusenåriga tekniker med frigörelse.
Shibori, sättet att på olika vis färga in tyger, manipulerandet av den textila yta, i det finns ett lustfyllt experimenterande som leder till ständigt nya upptäckter.
Eva deltog i utställningen Plenitude, en svensk-japanska shiboriutställning med nästan 20 deltagare från båda länderna, med just Frozen moment:
My main inspiration comes from the study of nature. For this installation I wanted to capture a moment in time that is both ephemeral and fragile in the twilight zone between Gravity - Weightlessness. A desolate landscape where the interplay of materials, color and texture creates a feeling of Silence.En viktlöshet finns också i de små, fritt hängande formexperimenten. Även där arbetar Eva med infärgningar samt ett sätt sätt att bränna ut textilierna.
Som dansande puppor, blomfragment, lekfulla dekorationer, stiliserad rörelse, vrider sig föremålen behagfullt i luftdraget: imaginära mobiler.
Med på utställningen finns också ett och annat screetryck, som denna, där konstnären elegant utnyttjar materialets genomskinlighet för raffinerat skuggspel på väggen.
Eller där materialet ger en intensitet i färguttrycket som nästan tar andan ur en:
En intressant detalj är hur Eva använder sig av det allra senaste, 3-d-skrivaren, som ger henne möjlighet att behändigt skriva ut se små osynliga stöden till figurerna:
Eva som gärna arbetar med rumslig gestaltning och konstnärlig utsmyckning av våra gemensamma offentliga rum skulle gärna se formationerna hon leker med i stor skala, något som skulle tillföra en magisk, sinnlig dimension åt en ibland strikt en ibland grå och ibland fyrkantig verklighetsanpassad arkitektur.
Utställningen på Nääs är ett embryo, en pågående process och en början på en ny typ av gestaltning.